Om hur det är
Tycker att det är så skönt att det är mulet. Som om våren lugnar ner sig, backar några steg och känner in hur läget egentligen är. Vi har haft väldigt fina dagar på det senaste, strålande sol klar blå himmel men kalla kalla grader men när jag känner efter på mitt egna humör är det inte riktigt där. Jag behöver vara ombonad i mjukt och försiktigt.
Idag åkte jag från skolan redan vid ett. Fick diagnosen "migrän" hos en läkare och sen sov jag på soffan i två timmar. Käkade x antal kakor och har sen jobbat fram till nu i ett mycket långsamt tempo. Varit rent av ineffektiv. Men, det var skönt att få låta det ta tid. Att inte effektivisera genom att göra att-göra-listor och hela tiden kolla på klockan.
Har fastnat för Moonica Macs Alaska/all aska. Först för att jag gillade titeln och sen för att den är så fin. Som slutraderna:
men jag fattar att sorgen ska finnasdet blir lättare sennär man lever med densom att ta sig igenom Alaskaeller blommande ängmed gråten i halsen
Antar att det gör sig bättre med musik, men den här låten är som en dunsovsäck en frostnatt. Jag spelar den om och om igen.
Har också köpt en bok, bara baserat på titeln. Sov du så diskar jag. Kanske den största kärleksförklaring man kan få? Och kanske en dag kommer jag också läsa den, men med tanke på högen av olästa böcker vid mitt nattduksbord är oddsen låga.