LOVUND
Är ni redo? Jag hoppas det för här kommer nämligen vad man på boggspråk kallar en bildbomb. Alltså en riktigt megastorbildbomb. 48 bilder ser det ut som nu, och vem vet vad som kommer sen? Jag skulle ju visserligen kunna dela upp det i flera inlägg, men det skiter jag fullständigt i som ni kanske märker. Det kan också hända att det verkar lite tjorvigt här och där för man kan väl säga som så att jag tar bilderna lite som jag vill, hipp som happ. Förhoppningsvis ska det bli lite förståeligt, Nu kör jag ändå. Spänn fast säkerhetsbältena och håll i er, för nu visar jag LOVUND:
Vi började med att åka bil in i Norge.
Vi åkte fleeera gånger genom tunnlar.
Efter tre timmar kom vi fram hit, till en hamn.
Där vi klev på den här.
Busigaste Mojo. Den buckliga ön i bakgrunden är också Lovund för er som undrar.
Så ska det se ut! Det där berget är typ 600 meter högt och reser sig bara direkt ur havet och är så himla awesome. Lovund är alltså en ö som ligger ganska långt ut i det norska havet. Den är inte så stor till ytan, men har både affär, skola, dagis och sjukstuga.
Den är helt sjukt pittoresk. Kolla bara!
BÄSTA BÄSTA BÄSTA BÄSTA BÄSTA huset.
Kyrka.
Helt sjukt så fint det är. Lägg också märke till sommaren som fanns på ön. Ganska stor skillnad från det då grå och lite tråkiga Hemavan.
Vi skulle tälta typ två kilometer från hamnen, så vi började med att gå dit. Först stannade vi dock vid hotellet, där toaletten som vi skulle använda (eftersom vi är sjutton pers är det bra med toalett, annars får man en ofantlig mängd mindre trevliga högar här och var) fanns. Det låg ungefär en kilometer bort från tältplatsen, men det var faktiskt aldrig något problem. He gick fint!
Här bodde vi.
Kjell-Arnes egengjorda tält. Fränt det också faktiskt.
Åt ena hållet utsikt över gigantberget.
Åt andra över havet. Och, nej det var inte ovanligt lågt vatten. Här fanns nämligen något som kallas tidvatten. Någon som hört talas om det? Nej okej. Något med månen gör så att vattnet under natten är jättehögt. Det kallas flod. På dagen är vattennivån jättelåg. Det kallas ebb. Någon gång däremellan fylls det liksom på eller rinner av, och det är helt sjukt hur fort det går och vilken skillnad det blir. FRÄSIGT med natur hörrni.
Vi kunde spela beachvolleyboll, utan nät, och plocka snäckor typ precis utanför tältöppningen. Gött.
Något som också fanns precis utanför tältöppningen var får och framförallt lamm. Fy så fina. De var frigående och gick omkring där vi bodde lite hur som helst. Nackdelen med det var bara att det låg bajs ungefär överallt. Det var både äckligt, men också ganska roligt när vissa personer trampade i det. Miriam, jag tänker på dig med skratt i hela maggropen.
Det här är fåraherden. Han kom dit och gav fåren bröd, och de avgudade honom verkligen och följde efter honom som en skugga. Fint.
På kvällen den första dagen efter att vi slagit upp tält, gjort mat och gått omkring och kikat lite så blev det dags för att göra en av de finaste sakerna jag gjort hitills i mitt liv. Kolla på lunnefåglar. Amen.
Det gick till så att man gick upp en liten bit på berget, och fick därmed den här utsikten i ryggen.
Sedan satte man sig ner, tyst och stilla och tittade uppåt. Då såg det ut såhär. HELT SJUKT MED FÅGLAR.
Lunnefåglar fungerar så att de på dagarna åker ut låååångt till havs och hämtar fisk. Sedan kommer de tillbaka till sitt bo på kvällen, vid skymingen typ. Men, grejen är att för dem är det inte bara att åka in i boet, utan de cirkulerar länge länge en bit ovanför, och sänker sig sakta ner mot boet tills de till sist flyger in. Efter ett tag kommer de ut igen och sätter sig utanför för att titta på solnedgången eller något antar jag.
Otroligt fint faktiskt.
Alla nöjda.
På kvällen när det blev lite mörkare gick upp en gång till. Då såg det ut såhär.
Sjukt awesomeiga fåglar. Så himla fina.
Och man kan väl säga att även om lunnefåglarna var fina att titta på, så var det inte sämre åt andra hållet.
Man kan väl säga att mina ögon höll på att sprängas ungefär. SÅ FIIIIINT.
Dagen efter vaknade vi tidigt, trots att vi gått och lagt oss ganska sent eftersom solen tar lång tid på sig att gå ner här uppe och fåglarna därmed kommer in ganska sent. Men, vi skulle upp på toppen av berget, och så får man helt enkelt ta sig i kragen och gå upp. Så här såg det ut i början av turen, efter tujgo minuters gång typ.
Nedanför fanns en fin fin vik med alldeles blågrönt vatten vilket inte framgår här men det var det.
Utsikten var ja, magisk.
Lunch stopp på en kulle.
På toppen där skulle vi. Och ja man kan väl säga som så att det var rätt så brant. Typ så brant att man dog en liten smula bara av att stå här nere. Vissa valde därför att stanna här, medan andra fortsatte.
Det såg ut såhär ungefär. Mojo sa att man i Sverige troligen inte hade fått göra detta till en vandringsled, vilket jag förstår. Jag menar, längs vägen hade de satt upp en järnkedja att hålla i när det blev för brant. GAH.
Rakt ner till döden.
Jag gick i alla fall upp hit. Sedan kände jag och några med mig att det kändes lite för jobbigt rent mentalt att fortsätta, så vi lät en liten del av gänget fortsätta upp själva. Det visade sig sedan att det var bara ungefär en kvart upp till toppen, men det kunde ju inte vi veta.
Fin utiskt i alla fall.
Det tog ungefär hela dagen att gå den där sträckan, och när vi väl kom tillbaka gick vi till affärn och köpte glass. Sjukt värt. Sedan gick vi till baksidan av ön där det såg ut såhär:
Världens finaste strand.
Så vi badade. Snabbt men effektivt måste jag säga, eftersom vattnet var iskallt. IIIIIISSSSkallt. Typ norskfjord kallt.
Sen gick vi upp på kullen här och åt gifflar.
Vi såg också en frisimmande säl som höll till i krokarna. AWESOME. Ja, alltså min kamera kunde inte zooma in mer men för er som inte fattar så är det pricken i mitten. Bästa bilden.
Och det var faktiskt sista kvällen. Vi kollade på lunnefåglarna en sista gång, helt sjukt att de gör samma sak VARJE kväll, och den natten sov jag under bar himmel för första gången i mitt liv, och dagen efter var det avfärdsdag. Vi packade ihop alla tält, drog på oss ryggsäckarna och gick mot hamnen.
Vi stannade dock till vid affären för att köpa seigmann, en godis som inte var supergod men tydligen en norsk klassiker så varför inte testa?
Och sen åkte vi hem. Färja, en liten affärsstund i Mo i Rana, och sedan en lång biltur innan vi var hemma. Det här var verkligen en så sjukt bra upplevelse. LOVUND IN MY HEART FOREVER. Åk dit vettja. PÅ RIKTIGT. Särskilt med världens bästa Bibelfjällare.
Och det var allt jag hade att säga idag. Applåd till dig som läst detta, hejna vart som långt, och go kväll.
skriven
Tack snälla Maja för dessa fina vackra bilder. Känns som jag varit med på vandringen.Blev lite trött i benen bara av att gå uppåt. Kram,kram till dig.