Den imperfekta tentan
Jag har alltså idag gjort mitt livs första tenta, och rent krasst så kan man väl såhär i efterhand säga att jag inte var dagens stjärnelev. Trots fyra timmars skrivtid fick jag på sista frågan ändå försöka raspa ihop något lite kort och osammanhängande som förhoppningsvis var korrekt. Ångest och mord var ungefär vad jag tänkte när jag gick ut, men sedan träffade jag en kurskamrat som kände likadant, och solen sken så åt vi en smörgås vid vattnet och så blev det bra.
Nu är det gjort i alla fall, och jag har firat genom att läsa den här boken:
De imperfekta. Jag införskaffade den på bokmässan och hade ingen aning om vad det var, men den visade sig vara en fullträff. Den handlar om en tidningsredaktion där man i varje kapitel får möta en ny person på redaktionen. Som en liten sammanhängande novellsamling skulle man kanske kunna säga. Namnet på boken är otroligt träffande, och den är som så - ja, låt mig än en gång ta till ett väl använt uttryck - fin.
Och annars då? Jo, nu ska jag äntligen packa upp min ryggsäck och tygpåsen som jag de senaste dagarna gått runt med. Jag har känt mig ungefär som en Ninja Turtle, fast med ett extra skal på sidan och utan den där coolheten som svävar kring dem. Ja, alltså mest som en Ninja Turtle utan så mycket ninja men med extra mycket turtle. Ja, för enkelhetens skull skulla man kunna säga att jag varit som en sköldpadda. Långsam och stor på konstiga ställen. Fast jag kallar mig hellre en Oninja Turtle för då vet ingen vad jag menar - men jag ljuger inte och det är viktigt har jag hört.
skriven
I love you med och utan skal!! Puss!