Maja Dahlbäck

Hej. Jag heter Maja, är 18 år, gillar bananer och lider av beslutsångest. 

 

Hej Maja. 

 

Hej, hej (nickar lite ryckigt och glatt sådär som man gör när man inte vet vars man ska ta vägen).

 

Jaha du. Beslutsångest var det ja. Hur känner du att det påverkar dej i vardagen?

 

Ja, du vet...

 

Jaså, åhå.

 

Jamen, ehh, haha, ha?

 

Jaså, åhå. 

 

Men hallå, är det bara jag som ska föra fram samtalet här eller? 

 

Litegrann, det måhända. Nu undrar jag om du kommer i kontakt med dina känslor? Vågar du gråta eller håller du allt inne?

 

Ja, men du. Det vet jag väl inte. Jag trodde den var en sån där "femte träffen fråga"?

 

Men jag frågar dej här, just nu. Har du problem med att vara i nuet? Känner du att du ofta glider iväg med dina tankar, till rymdernas oändliga universum av gränna polkagrisar och rosa fluffiga pepparkakor? 

 

Det beror litegrann hur man ser på saken. Pepparkakor äter jag mest bara till jul, och det infaller ju inte så ofta. 

 

Hmm, intressant intressant. 

 

Heh, joh. Så kan man ju se på saken. 

 

Så vad skulle du säga är din syn?

 

-0.75 eller -1.0, beror på vilket öga du menar. 

 

Jaså, åhå. Om vi skulle ta och gå vidare. Beslutångest alltså? Har du provat att... jaa... att... att skriva listor? Fördelar, nackdelar och allt det där?

 

Just i det här fallet är det kanske lite för mycket "pricken över i:et". 

 

Vad pratar du om egentligen? 

 

Jag sa: det kanske inte behövs just i det här fallet. 

 

Det sa du inte alls det. Jag har allt öronen på plats. 

 

Det kanske inte var exakt samma ord, men andemeningen var densamma. 

 

Du känner alltså att du har problem med minnet?

 

Vad har det med något att göra?

 

Isglass, kantareller och godispäron. Kan du upprepa vad jag just sa?

 

Och vad har DET med något att göra? 

 

Tyvärr Maja 18 år, gillar bananer och lider av beslutsångest. Jag tror att du lider av ett ganska ovanligt tillstånd kallat per aspera ad astra. Det är nog bäst att du går hem och lägger dej, vilar ett tag och äter bara chilikärnor resten av veckan. För att rensa kroppen du vet. 

 

Okej, hah, ehh, tack då. 

 

Jadå, ingen orsak. Jag bokar in ett nytt datum att ses, få se, om fyra månader blir det då. Bara en rutinkoll för att se om du lever eller inte. Ja, man får väl hoppas på det bästa, men veta kan man ju aldrig och oddsen verkar ju dåliga. Vi kanske ska säga nästa tisdag istället? 

 

Jaa, ehh jodå. Tack igen då, och så hah, syns vi då, nästa ehh, vecka då. 

 

Ja, adjö. Du hittar ut va?

 

Absolut. Jag har lokalsinne som en gud. 

 

Hybris, jaha, ja, jag ska skriva upp det på symptomlistan också. Adjö som sagt!

 

Men, heh, va?

 

ADJÖ. 

 

Adjö, adjö. 

 

Nästa!