Packningens konst och ett kort farväl
Hej.
När jag var liten älskade jag att packa. Vi brukade åka till Hemavan för att åka skidor varje sportlov, och redan under julen började jag göra packningslistan.
Såklart spelade inte bara packningen roll. Det var otroligt viktigt att jag inte hade något kvar att göra i skolan, att rummet var städat - även garderoberna skulle få sig en omgång, och helst också fönstrerna. Jag planerade även min bokläsning så att jag hade läst ut de böcker jag påbörjat hemma innan jag for. Det var så viktigt att allt hemma skulle vara bortgjort, så att jag kunde fokusera på resan.
Jag tänker fortfarande på precis samma sätt, men utför det lite annorlunda. Igårkväll började jag på en packningslista, och ännu har jag inte packat klart. Jag har fortfarande skolarbeten kvar att göra, och min garderob är så långt ifrån nystädad som det går. För att komma ikapp min ändå lite grann har jag jobbat järnet hela dagen, och gått hit och dit och upp och ner och överallt i hela huset. Ungefär så här har det sett ut:
Det röda symboliserar mej, och det svarta är huset. Dock visas bara undervåningen, eftersom övervåningen blev för jobbig att rita.
Så har min dag sett ut, och hade jag haft en stegräknare hade den sprängts av överansträngning.
Nu ska jag gå packa mer, och ses vi på typ måndag. Vi far nämligen inatt klockan halv huvva fem, och jag tror inte jag bloggar mer innan dess.
Så adjö, korv med brö. Ha en trevlig vecka!