Maja Dahlbäck

Hade tentavecka och repvecka samtidigt. Samma sekund som tentan var färdigskriven gick bilen mot Åre och Basecamp. Jag var topptursinstruktör för första gången och sista dagen var jag så att säga: trött och känslig, skör som urblåsta äggskal. 

Första morgonen tillbaka i Umeå var det tungt att kliva ut ur sängen, men jag drog mig ändå igenom en full dag i skolan och rep på kvällen med viss hjälp av ipren. Sen kom febern. I fem dagar har jag legat hemma, haft frossa, sovit, hostat, scrollat på mobilen, snutit mig, druckit te och framförallt: använt min febertermometer.

Mitt allra största nöje dom här dagarna har varit att undersöka min kroppstemperatur. Vet inte varför men det har funnits något härligt i att kunna konstatera att jag verkligen är sjuk. Har haft termometern bredvid mig, tagit tempen oftare än vad som behövts och njutit av att se högra siffror för en gång skull. 

Och sen blev jag less. De senaste dagarna har jag ibland haft hög feber och ibland ingen alls. Jag har ont i kropnne för att jag tagit det så väldigt väldigt lugnt. Mår hundra procent bättre av att inte ligga på soffan, tro det eller ej. Ingen unik nytänkande tanke, men så har jag också feber. Kanske. 

Annan icke-unik tanke: tänk ändå vad tacksamt att få vara frisk för det mesta. Att ha en kropp som orkar cykla till stan, laga mat och bära saker. Vill alltid vara helkry och på benen. Låt så ske, amen.