Årets första joggingtur
Det var på väg hem från musikklassernas examenskonsert som jag kände att det vore trevligt att ta en joggingtur, så som styrd av en främmande vilja drog jag på mig de rosa idrottskorna och så bar det iväg.
Efter cirka tjugo steg kände jag att mjälltuggen började göra sitt intåg. Men jag fortsatte att röra benen framåt och framåt i alla oändlighet kändes det som. Det var faktiskt bara den stunden då skosnörena som jag stannade, och det varit en av de lyckligaste stunderna i mitt liv. Vila. Sen stapplade jag igång igen, till min stora fasa. Något som dock gjorde det lättare var att lyssna på den här, och endast den här, låten:
Den är otroligt peppig kan jag säga.
Turen gick längs olika vägar på andra sidan vägen. Det är ett väldigt bra ställe att jogga på eftersom ingen är där. Man kan se ut precis hursomhelst. Det är ungefär det största plusset någonsin, för jag flämtade och flåsade och mitt hela mitt ansikte antog samma röda vackra färg som annars bara min näsa brukar stoltsera med.
Det var dock otroligt skönt egentligen. Så kan man nämligen säga när det redan är gjort och man ligger i en soffa och läser bloggar och lever livet på youtube.
Megabra.