Arg eller ledsen eller så
Jag vet att det verkar som om allt är så himla positivt i mitt liv just nu. En blogg blir så lätt ensidig, och jag känner själv att jag numera aldrig skriver om när jag är arg eller ledsen eller så, och det är mest för att de saker jag vill skriva om här aldrig är det som gått snett. Men, jag är så klart då och då arg eller ledsen eller så, det syns bara inte här.
Som den gången jag råkade bränna hål på min rökreainköpta dunjacka på en kamin. Det hände under glaciärturen vi gjorde för några veckor sedan, och då kan jag meddela att jag var ganska jättearg och jätteledsen och jätteså. Det var nämligen min favoritjacka, den som jag väntat hela hela hela sommaren på att äntligen få ta fram igen och använda och älska till fullo. Och så går jag och bränner sönder den. KLANTARSEL ville jag skrika av mina lungors fulla kraft, men eftersom resten av sällskapet försökte sova gjorde jag inte det. Skräp sa jag dock, viftade en knytnäve i luften och gick ut från kåtan jag för tillfället befann mig i och räknade till tio innan jag vågade vistas bland folk igen. Så himla klantigt, det är jobbigt bara att tänka på det.
(Sen visade det sig att min kära far hade tecknat en försäkring, och jag kunde få en ny jacka och "bara" betala självrisken. Vilket hallelujamoment det var när jag fick reda på det. Slutet gott, allt gott, typ. Nu har jag till och med fått den nya jackan, och att ta på sig den är som att ta på sig en liten bit av himlen, precis som med den förra.)
Men jag ville bara säga det. Trots att det mesta verkar vara hur bra som helst här på safruktansvart behöver det kanske inte helt och fullt vara så i verkligheten. Jag är ju bara människa vettja.