Maja Dahlbäck

Jag vet inte hur det är för er men för mig är det allra tydligaste vårtecknet det att lärarna på den naturvetenskapliga fakulteten alla inleder sina föreläsningar, oavsett egentligt innehåll, med att förkunna att de för första gången hört bofinken (eller var det rödhake?) den morgonen. "Att den kommit så högt upp redan, men ja jag tror jag hörde den också" svarar en student som sitter längst fram, och på hens stol hänger en ryggsäck i dov naturfärg där remmen från fältkikaren sticker ut. "Ja, bergfinken har ju funnits i trakterna länge, så det var väl på tiden. Skulle tro att tranorna kikar fram snart."

 

Sen börjar föreläsningen om växtanatomi och jag sitter och vickar på stolen, tänker varken på celler eller fåglar utan på folk som pratar om fåglar och fyller så anteckningsblocket med text i svart tusch som jag aldrig mer kommer titta på.  

Men ett tydligt vårtecken är det i alla fall. Fågelpratet.