Glaciär och en hel helg
Eftersom internet har varit nere i ungefär en hel evighet så har jag inte kunnat skriva något på ungefär lika länge, så kan det bli. Mycket har dock hänt, så där mycket att det är helt sjukt ungefär. Vi har helt enkelt haft fullt upp i ungefär en vecka, men nu börjar det förhoppningsvis kanske lugna ner sig en smula.
Det främsta som har hänt var nog i onsdags, torsdags och fredags då vi var på glaciärtur. På onsdagen åkte vi därför två timmar bil till Norge och satte upp ett basläger bestående av världens största tunneltält och två tältkåtor, samtliga med kamin. Dagen efter gick vi sedan på morgonen uppför ett berg tills vi kom fram till Oxtindraglaciären. Där drog vi på oss stegjärn, selar och isyxor innan vi steg ut på den svinhala isen.
Här är själva glaciären, en liten bit av den i alla fall.
När man går på glaciär gå man i replag, för skulle någon halka så kan man då bli räddad av de andra och slippa glida iväg ner i någon isspricka.
Vi isklättrade också, på en isvägg. Det var snorhalt och skitsvårt och jag var så skraj att jag höll på att dö en liten smula.
I slutet av dagen gick vi ner under isen. Där var världen blå och vacker som sjutton. En av de fränaste grejerna någonsin.
Hela turen gick väldigt bra! Det förekom knappt några skador alls i hela klassen, förutom den sekvensen då jag (vem annars?) övade på att gå med stegjärnen i nerförsbacke. Ett snedsteg, jag halkade och gled några meter. Vi var på ett säkert område så det var aldrig någon fara, men det kändes ändå lite obehagligt eftersom jag inte hade någon som helst chans i världen att stanna mig själv eftersom man bara gled och gled. När det slutade luta slutade också jag glida och allt gick bara fint, förutom ett par härliga blåmärken och lite knä-ont här och där.
När vi sen gick hem, ungefär två timmar senare än planerat, var det skymning och solnedgång och hur vackert som helst.
Bästa.
På fredagen åkte vi sen bil tillbaka till Sverige där vi ägnade några timmar till materialvård, mat och bastu innan klockan slog sex. Då började nämligen den hajk som vi några ledare. Scoutbarnen här är ungefärligen piggast i hela världen, och när hajken slutade dagen efter var vi ganska slut kan man lätt säga. Men, ingen rast och ingen ro. Nu skulle vi nämligen göra palt, och palt blev det.
Dagen innan hade jag ringt farmor och fått recept, och nu knådade vi och rullade och mjölade och fläskade i väldiga mängder.
Och vilken palt det blev. Kalas.
Kvällen fortsatte sedan med ätning av palt vilket blev mycket mer uppskattad än surströmmingen vi åt för några veckor sedan, och sen hade vi en väldigt spontan andakt med några norrmän som bodde här på gården.
Dagen efter var det söndag, vilket betydde kyrkklockinvigning i Tärnaby. Klockan tio satt vi i kyrkbänken, sedan fortsatte det med lunch på ett hotell, ett föredrag och tårta innan vi drog oss hem igen. Vi hann vara hemma ungefär en timma innan vi satte iväg igen till badhuset här i Hemavan. Där vankades det nämligen pizza och bad, vilket var väldigt trevligt. Sedan kom vi hem och såg på en film, innan vi gick upp till kyrksalen för en längre andakt.
Ganska hektiskt har vi haft det helt enkelt, men väldigt roligt. Allt gott och farväl.