Hakor och göromål
Jag har ägnat den här dagen åt att froda min dubbelhaka = titta på Bron i cirka 7 timmar och slösurfa resten. Någonstans där i mitten hade jag en tre-timmars föreläsning och så gick jag till ICA en gång. Resten av dagen har jag spenderat i min fåtölj, vid skrivbordet och i sängen.
Man kan lätt tro att det beror på att jag är klar med alla andra göromål såsom städa, laga mat, träna och kanske framförallt att plugga. MEN oj och nähä. Idag satte jag livet på paus vilket känns bra för jag är nu väldigt taggad på att starta om imorgon så att säga.
Man kan lätt tro att det beror på att jag är klar med alla andra göromål såsom städa, laga mat, träna och kanske framförallt att plugga. MEN oj och nähä. Idag satte jag livet på paus vilket känns bra för jag är nu väldigt taggad på att starta om imorgon så att säga.
Men jag tror att en vilodag var rätt behövligt. Jag har ägnat cirka all min tid sedan i onsdags åt skola och MUSIK. Tre konserter har jag hunnit med i helgen, varav två där jag spelade trumpet med VBB, Vasakyrkan big band, och en med Sångkraft där jag sjöng. OCH HUVVA VA KUL DET VAR. Särskilt de två första alltså. Att få spela trumpet till svängig gospelmusik med trevliga personer - det är ju livet.
För som vanligt efter att något särdeles bra har hänt får jag en liten livskris - VARFÖR kan inte hela livet gå ut på att spela musik och få vara utomhus? VARFÖR ska jag bli lärare och hålla på med samtalsanalys och grammatik och sånt?
För som vanligt efter att något särdeles bra har hänt får jag en liten livskris - VARFÖR kan inte hela livet gå ut på att spela musik och få vara utomhus? VARFÖR ska jag bli lärare och hålla på med samtalsanalys och grammatik och sånt?
Oklart.
Förut har det dock visat sig att tar jag bara dagarna som de kommer så brukar det bli rätt bra ändå. Så länge livet inte bara går ut på att ägna en hel dag åt att odla dubbelhaka framför Bron. I alla fall inte alla dagar. Någon dag bara. Ibland. Resten av mina dagar, ja då vill jag få göra saker. Jag mår nog bäst då, när jag känner att det sker en utveckling och att det finns en poäng med det jag håller på med.
Förut har det dock visat sig att tar jag bara dagarna som de kommer så brukar det bli rätt bra ändå. Så länge livet inte bara går ut på att ägna en hel dag åt att odla dubbelhaka framför Bron. I alla fall inte alla dagar. Någon dag bara. Ibland. Resten av mina dagar, ja då vill jag få göra saker. Jag mår nog bäst då, när jag känner att det sker en utveckling och att det finns en poäng med det jag håller på med.