För att säga det enkelt: jag har sportlov.
För att säga det oenkelt: efter att ha jobbat tre veckor som lärarvikarie där första veckan som Hk-lärare gick helt okej, andra veckan mera som "kom NU och gör hejna, vi berättar efteråt vad du skulle ha gjort" (åkejrå inte riktigt men det kändes så) och den sista tredje veckan med Hk igen, där man hinner med fyra lektioner á minst en å fyrtiominuter långa vilket är döden för ens fötter eftersom springandet efter kardemumma och slevar och hjälp här och där är oändligt (fast också faktiskt det allra roligaste). Efter allt detta så har jag nu en veckas obetald ledighet, eftersom inga vikarier behövs när ingen är på skolan.
Det här med att vara outbildad vikarie är inte alltid lätt. De stunderna när klassen springer omkring som yra höns för att det är en lektion kvar av dagen och ett internt bråk har pågått under rasten innan. Det är bara att stoppa de värsta hyssen (som hittills varit närapå kastande av vatten samt ett krig med häftapparater) och försöka hejda gråten hos de elever som drabbats värst. När eleverna frågar "har du någon utbildning?", "är du praktikant?", "är du arton?". Nej, Nej och NEJ. Jag är ju faktiskt tjugo.
Det allra bästa hittills med att vara vikarie är stunder som igår då någon kille frågade "är du utbildad?" "nej." "du verkar vara det". Eller, när man har klasser som lyssnar och gör precis som man säger, och de är så lyckliga för att man är där och kan hjälpa till. Så behövd är en människa aldrig. Eller när man får stå framför en hel klass och gå igenom tvättråd, vilket är FANTASTISKT för det är så lätt för mig men så svårt för dem och trots det verkar de tycka det är lite kul i alla fall att lära sig. Jag märker hur jag själv gillar att förklara, att visa upp bitar till ett pussel som kommer lösa sig om ett tag - det behöver inte ens vara mer än skillnaden mellan teflon och gjutjärn.
Det allra bästa hittills med att vara vikarie är stunder som igår då någon kille frågade "är du utbildad?" "nej." "du verkar vara det". Eller, när man har klasser som lyssnar och gör precis som man säger, och de är så lyckliga för att man är där och kan hjälpa till. Så behövd är en människa aldrig. Eller när man får stå framför en hel klass och gå igenom tvättråd, vilket är FANTASTISKT för det är så lätt för mig men så svårt för dem och trots det verkar de tycka det är lite kul i alla fall att lära sig. Jag märker hur jag själv gillar att förklara, att visa upp bitar till ett pussel som kommer lösa sig om ett tag - det behöver inte ens vara mer än skillnaden mellan teflon och gjutjärn.
Men nu har jag i alla fall sportlov, och som jag ska sporta. Jag har både simkort och korpenkort och imorgon ska jag se om det inte går att skaffa sig ett par längdskidor för att utforska skogarna på skidor som inte bara fladdrar på fötterna eftersom skorna är tre storlekar för stora. Den som lever får se. Nu ska jag laga middag.