Vi var i Prag!
I måndags för två veckor sedan steg jag (och pappa) upp tidigt tidigt för att ta ett plan till Stockholm, Köpenhamn, PRAG. Efter en ogenomtänkt bussresa och en genomtänkt spårvagnsresa kom jag fram till hållplatsen Uzjed, där Matilda mötte mig och visade mig till Hotel Roma och vårt orangea rum (som jag glömde ta kort på - det var orange men ändå fint). Där inne satt Elina och Julia och väntade och sedan bar det iväg.
Alltså vad vi läste under den här turen. Matilda och Julia hade med sig turistböcker som kompletterade varadnra väldigt bra.
Här kunde man till exempel läsa att i den här kyrkan fanns en staty av Jesusbarnet som tydligen var mycket gammal. Den främsta grejen var dock barnets klänningar, som var helt sjuuuukt utsmyckade och otroligt vackra.
Fast på tal om otroligt vackra! Titta ba på dom här!
Efter kyrkan gick vi mot Karlsbron. Den är smockad till med turister som tittar på statyer, karikatyrmålare och andra turistiga saker.
Så vi gick upp i ett torn, och där var man mycket mer ensam.
Vi fick en fransman att ta ett kort på oss. Det var klurigt för han pratade bara franska och förstod inte kameran. Jag fattade bara ett ord: "encore?". Ah oui monsieur svarade jag då och så blev den här bilden till. Typ.
ÅHHHH.... KARLSBRON.
Sen lämnade vi Kalleboy och gick till min favorit - astronomiklockan vid Gamla Torget. Varje heltimme kommer ett klockspel ur den där olika helgon (såg det ut som) vandrade förbi i dom två fönstrerna med stjärnor på. Inte såå imponerande, i alla fall inte i relation till folkmassan som samlats för att titta. Proppat med folk kan man väl säga!
Klassiskt Prag - torn som sticker upp överallt. Fint ju!
Efter detta gick vi och åt, och sedan hamnade vi på en affär som var svinbillig och där vi stannade till stängningstid, nästan så att de föste ut oss. Sen gick vi på cafe, och därefter tillbaka på hotellet.
Dag två var egentligen Pragborgendagen och Petrinikullendagen, men vibörjade med att titta på påfåglar i en trädgård. De kacklade så högt och oväntat så att man höll på att skita på sig ungefär, men var otroligt vackra och ståtliga.
Sen gick vi vidare mot vårt egentliga mål. MEN först - utsikt.
Pragborgen. Fint ställe det där alltså, med synagogor och kyrkor och basilikor och gamla slott och en liten liten gata gömd i ena hörnet. Och så klart, jättemycket folk.
Såhär såg det ut i Vituskatedralen som den tydligen heter. Jag trodde den hette något med Vaclav för ALLT i Prag heter det (om man bortser från det som inte heter det men det är inte mycket). Högt i tak och väldigt många små kapell runt om i katedralen, tilldelade olika viktiga personer. Enormt stor också.
Men framförallt fina fönster. De kan det där med fönster tjeckerna.
Kolla vilket jobb!
Och så här ser den lilla staden i den stora borgen ut. Nr 19, det blå huset, har Frank Kafka bott i tydligen. Hoppas han var väldigt kort för annars måste han ha slagit i huvudet varje gång han gick in. Här är numera ett enda stort museum, där varje litet hus är inrett precis som de sista som bodde där hade inrett. Ja, typ så i alla fall. Väldigt pittoreskt må jag säga.
Sen gick vi upp på Petrinikullen, upp i 1/5 Eiffeltornet och såg på utsikten. 299 trappsteg tog det - men vilken utsikt. Jag blev dock smått åksjuk eftersom det där huvva tornet svajade i vinden, knappt märkbart men ändå så effektivt.
Vi gick därefter genom skogen, off-road och på stora stenar, och hamnade vid hotellet. Därefter middag, och avslutning med glass på Prags bästa glassbar. Alltså, salty caramel kan ju vara den bästa glassmaken hittills!
Dagen efter var det judisk förmiddag.
Vi gick i synagogor, på kyrkogårdar, på synagogor mycket lååångt bort och på museum. Där i mitten besökte vi Bakeshop Praha där vi åt soppa och bröd, och avslutade med fika.
Sen åkte vi båt under Karlsbron och kollade hur hög vattennivån var 2002 (helt sjuuukt hög) och lyssnade på historien om hur världens största staty av Stalin byttes ut mot en jättemeteronom och därefter även ett kort tag en staty av Michael Jackson som han tydligen ville sätta dit själv. Varför man nu vill bytas ut mot Stalin är för mig en gåta, men med the king of pop vet man ju aldrig.
Därefter gick vi till hotellet för att byta om. Eller det tog ett tag för en genväg blev en senväg men vi fick å andra sidan se både John Lennonmuren och en konstig kvarn och tillhörande konstig staty, som vi redan innan skådat under båtturen. Inte konstigt att man blir lycklig då.
Och dagen efter, då reste vi. Flög och landade, flög och landade, flög och landade. Väl i Skellefteå var klockan sen och solen gick ner under tiden vi körde hemåt. Fint var det, till och med finare än astronomiklockan. Tänk att vad människan än bygger blir det inte finare än naturen.
På det hela taget må jag säga att det var en mycket lyckad resa. Fort gick tiden. Fyra dagar må jag säga räckte ganska bra, jag blev i alla fall ganska mätt på synagogor och museum, men nu i efterhand kan jag lätt tänka mig att åka tillbaka en gång till. Det är också ordentligt med folk, alltså megamycket, vilket gör det till en väldigt turistvänlig stad. Det mesta är skyltat och på engelska vilket gör ju att det är fullt möjligt att hitta dit man ska. Jag tyckte också det var rätt härligt att få vara en regelrätt TURIST. Att hänga kameran runt halsen och stå med näsan i kartan då och då utan att skämmas. Alla andra gjorde ju likadant.
Jag måste därför på det hela taget ge en tummen upp till Prag, och en tummen upp till mitt resesällskap. Det här gör vi om. Fast i Italien. Inte Budapest. Italien.
skriven
Budapest it is! 😃👍✌️🌴