Mitt omedvetna jag
Mina kära syskon har en historia av att gå i sömnen. Olika händelser har gjort att en utav dem inte får sova i överslafen på våningssängar, och den andra gömmer vi hotellnycklarna för. Jag, jag har aldrig gått i sömnen. Snäll och behändig har jag legat i min säng och sovit stilla natten igenom. TILLS IGÅR.
Det hela började med att jag kände att det var kallt om tårna. På golvet låg en filt, två för att vara exakt, men just då var jag bara några sekunder från det avgörande ögonblicket då hela kroppen kapitulerar inför John Blunds tågvagnar av sand kör över en vilket gjorde det väldigt oaktuellt att vakna upp för att undvika att lilltån skulle ha en kall natt. NEJ det händer ej.
Så tänkte jag inte mer på det, eftersom att jag sov. Men på morgonen, då vaknade jag upp med något tungt och prickigt som låg fint utlagt över benen. En filt - SOM JAG HADE DRAGIT PÅ MIG I SÖMNEN för att jag frös.
Så att, ni ser ju själva. Jag är en äkta sömngångare, och vem vet vilka stordåd jag utför nästa gång? Vänder på kudden? Tvättar sängkläderna? Går ut och lägger mig i vindskyddet i Hemavan? Möjligheterna är oändliga, i alla fall när det gäller mitt omedvetna jag.