Om att missa yogan och carpa diem.
Hej. Här sitter jag och har just satt upp håret i en hästsvans som jag ändå blev ganska nöjd med, det var ett tag sedan, men snart tar jag ut den igen för klockan är faktiskt halv tolv och imorgon måste jag gå upp vid en vettig tid och få saker gjort. Exempelvis skolarbete. Förhoppningsvis skolarbete.
Idag däremot vaknade jag 01.38 och satte på mig träningstights och sport-bh innan jag kom fram till att jag var väldigt trött, och kollade på klockan. Därefter tog jag av mig kläderna, stupade i säng och somnade om. Sov hårt, hörde inte väckarklockan och vaknade prick klockan 06.31. Oj så tidigt, fast allt för sent. Jag hade nämligen bokat in mig på ett yogapass 06.30, vilket nu inte alls blev av plus att jag fick betala 50 kronor i straffavgift för att jag bokat men inte dykt upp.
Istället för att ta denna härliga stund till en riktig lång sovmorgon kunde jag inte somna om, för hjärnan gick på högvarv av panik för hela livet. Så jag lyssnade på podcasts i två timmar, sov till sist en stund och låg därefter och kollade på Äntligen Hemma tills det att klockan blev tolv (!!!) - i ren protest över en skitmorgon.
Men jag är inte bitter - FAKTISKT. Det var rätt härligt att bara ge upp. Imorgon är ju en ny dag också, och jag tänker att den morgonen kan bli en smula bättre. Jag ska i alla fall inte på yoga (trots att det är mitt bästa pass) men jag ska heller inte stiga upp klockan tolv. Jag lovar, på heder och samvete. Tiden går ju och någon sa någon gång "carpe diem" och till viss mån måste man kanske lyssna på det ibland även fast jag inte sätter upp orden på väggen. Låt det aldrig ske amen.
Nu ska jag dra ut hästsvansen. Godnatt.