Maja Dahlbäck

Nyss cyklade jag i strilande regn, kall och blöt och lera som sprätte upp till knäna och var alldeles nöjd med livet. Hade just fått ett stipendium samt ett genombrott inom mitt hemtentamen skrivande. 

 

Nu sitter jag torr och varm i biblioteket och boken som jag måste låna finns inte och en marodör spelar musik i sina hörlurar som får mig att bli tokig. SÄNK ljudet gubbe, du förstör dina öron och du förstör mig.

 

I dagarna tu så är det skola som gäller och idag började jag packa ihop grejer för på fredag flyttar jag. Eller mina grejer flyttar, jag stannar kvar en vecka till, reser till Göteborg och helt plötsligt kommer jag sen bo i Piteå. Det är lite tjorvigt det där för det innebär att vi en vecka kommer bo utan matbord, stolar och säng samtidigt som helt onödiga grejer som kläder får stanna. Sånt är livet. Ser det litegrann som att jag kommer tälta fast utan tält och inomhus. Ej så mycket camping över det kanske nähänähä men jag kommer i alla fall sova på luftmadrass. Och kanske får ta med mig en kastrull till Götet. 

Alltså den där snubben. Först musik, sen jättehögtpratomböckersomfinnsmenintefinns. Bestäm dig hörru. Och skaffa ej gnissliga skor. 

 

 

 

Men vem är jag att tala? Endast en nedsjunken liten människa i en grön fåtölj med lera upp till knäna. Nu ska jag dock ut i regnet igen. Sätta mig på ett café, ta mig en kopp med kaffe och skriva klart det där dokumentet, trots att boken min saknas. Den finns ju i Piteyo så det är inget problem men jag vill ju ha den NU. Hälsningar en annars bortskämd biblioteksbesökare.

 

Måste också förbi Ica maxi kom jag på och köpa flyttkartonger, så länge som det inte regnar. Alltså det är inte det lättaste att cykla med kartgoner som är större än en själv men det går, jag prövade igår. Saken förändras dock vid regn - jag vill ej komma hem med en stor kartongklump. Livet som cyklist är inte lätt - men än dock ganska härligt. ÄLSKAR JU ATT CYKLA. 

 

Hejrå