Maja Dahlbäck

Jag blev faktiskt klar med min tenta i söndags vilket gjorde gårdagen till en strålande dag. Alltså, jag han med så mycket och hade trevligt hela vägen. Bland annat steg jag upp tidigt, hade intro till en ny kurs, bakade kladdkakemuffins som smakar så mycket choklad att det är seriöst livet och så tränade jag step vilket gjorde att mitt mående gick på topp (trots att jag stod bakom ett par äldre herrar som kunde alla steg utantill, inklusive snurrar och vift på höften, samtidigt som jag hoppade omkring för glatta livet och försökte att inte krocka med hon bredvid mig). Och så var jag på kör där jag inte bara lyckades bjuda på ovannämnda muffins utan även snodde ihop en andakt på stående fot. Det vart oväntat och ovanligt nog lyckat (enligt min mening då). 

Jamen ni hör ju. Bra dag. 

 

PLUS OCKSÅ att jag läste ut en bok. Tänk er följande scenario: Fåtölj, snö utanför fönstret, upplagda ben, dagsljus, katt på ben, ungdomsbok. Finheten själv. 

Idag har jag haft en helt okej dag. Den kanske hamnade skuggan av gårdagens glans, men sån är det i så fall. Idag är höjdpunkterna dessa: morgonpromenad, föreläsning om medeltidens genrer, tillagning av lasagne och mario kart. Jag har faktiskt också övat lite piano. Alltså inte som i spelat utan i övat. Till och med googlat mig fram till en metronom (vilket inte är så svårt för det kommer fram som första grej på google, precis som med translate och miniräknare). Jag går nämligen in i låtarna totalt när jag spelar och tempot ööööööökar tills jag själv inte hinner med längre. Eller så sackar jag efter totalt för att jag inte kan det nog bra. När jag spelar trumpet är det no problemo esperanto men piano (och nervös solosång) är min akilleshäl när det gäller tempo. Ibland går det fortare än när han här nedan spelar trumpet (typ en minut och sen 3:48 in i klippet):

 

 

Helt sjuk person. Sista grejen gör han utan att andas en enda gång. EN HEL MINUT. A to the mazing.

 

Så det övar jag i alla fall på nu. Inte att spela som han här ovan utan att hålla mig i schack när det gäller pianospelandet och tempot. Det handlar väl litegrann om det här med grunder. Att oavsett vad så vill jag känna och ha rätt tempo i kroppen. Då kommer jag sen lättare och mer kontrollerat kunna gå ifrån tempot igen när jag vill det. Inte bara för att det råkar bli så (obs. allt ovan är bara mina egna utformade teorier och nej jag kör inte med källhänvisning för jag har ingen men jag vet att jag har rätt).

 

 

Grunder och grunder. Det kan låta grymt trist och ibland är det också det. Typ notläsning. För det är svårt och traggligt och blir bara krångligare och krångligare. Som ett eget språk som jag är för gammal för att lära mig ordentligt. MEN när jag väl avkodat en låt och äntligen fattar hur en viss slinga eller rytm ska låta - ja då är det som ljuv musik (ja jag är inte roligare än så). Men ibland, ja då vill jag bara kasta notbladena för vinden och se dom blåsa bort mot tjottahejti och sedan sitta på en trapp och spela fri-jazz tills öronen blöder. 

 

Nu i alla fall ska jag traggla mer med den där meteronomen och se var jag hamnar. Och sen nån dag gå till biblioteket och låna ny noter förstår ni. Men FÖRST ska jag käka middag.